Så träffades vi

För tre och ett halvt år sedan, den 30 oktober 2010, gick vi på en blinddate uppstyrd av Martins syster Philippa. Vi kommer för alltid vara henne evigt tacksamma för detta. 

Madde inledde dejten med att utmana Martins höjdskräck och boka in två timmars inomhusklättring, som åtföljdes av mat, simulerat lerduveskytte och bowling. Därefter satt vi ett par timmar på en mysig pub i Gamla stan och pratade om allt mellan himmel och jord. 

Senare på kvällen mötte vi upp med vänner, Maddes kompis Anna hann bara slänga ett öga på Martin innan hon väste "giftastycke!" i Maddes öra. 

Kunde inte annat än hålla med och här står vi nu äntligen!

Så friade han (Maddes version)

En kall och mörk lördagskväll i mars, den 16 mars 2013 närmare bestämt. Men det började egentligen tidigare på dagen. Jag tog tåget till Stockholm från Uppsala på morgonen vid 9, var därmed framme i Huvudsta några minuter över 10 (blomsteraffären på Huvudsta centrum öppnar 10...!) och när jag befinner mig utanför entren till centrum börjar Sky som går lös bredvid mig att vifta på svansen, köra ner nosen i backen och ränna runt som en galning efter någon doft som han verkade känna igen. Jag reflekterade inte så mycket över det, fick syn på en man längre fram som bakifrån var ganska lik Martin och tänkte att Sky fått syn på honom och trodde det var Martin och försökt bekräfta detta genom att lukta efter Martin och han försökte också springa fram mot mannen. Jag kallade in honom till sidan och gick vidare, intet ont anande... 

Vad jag inte visste var att ca 40 meter längre fram, halvt dold bakom buskar, stod Martin med hjärtat i halsgropen och såg hur Sky fick upp spåret av honom (han hade precis kastat sig ut från centrum med blombuketten för att hinna hem före mig). Inom loppet av en millisekund spelade alla tänkbara scenarior förbi i hans huvud innan han bestämde sig för att satsa och började springa i riktning mot lägenheten, men tog en annan väg en den han visste att jag och Sky skulle ta för att inte Sky skulle försöra genom att springa ikapp honom. 

Jag gick på i lugn och ro, kom upp till lägenheten och möttes av en något jäktad älskling som yrade runt i lägenheten. Svettig i pannan var han också, vilket han bortförklarade med att han höll på och städade. 

- Det syns ju inte, sa jag. Det var sådär lagom småstökigt som det alltid är i lägenheten. 

Helt ovetandes som jag var reflekterade jag inte mer över detta utan dagen fortskred och vi åt en god middag på kvällen och tittade på film. Sen skulle jag bara fixa lite med efterrätten som jag hade ordnat och Martin sa då att han skulle ner i källaren och hämta lite jobbkläder som han behövde i veckan som kom. Det var bara det att efter en stund tyckte jag att det tog ovanligt lång tid med det där så till slut bestämde jag mig för att passa på att gå ut och rasta Sky om han ändå skulle hålla på så länge i källaren. Men just när jag stod i dörrhålet på väg ut fick jag ett sms: "gå ner till pärlan, hon har en present till dig". 

Pärlan är för er som inte känner Martin så väl hans kära lilla clio. Jag lämnade Sky i lägenheten och gick ner till parkeringen. På vägen ner i hissen for alla möjliga tankar runt i skallen, det dök till och med upp hemska kidnappningsscenarior... Men jag tog mig till bilen i alla fall, hittade först ingenting men fick till slut syn på en lapp som satt i vindrutetorkaren. Där stod det "ta en tur ner till vattnet". 

Vi har ett par hundra meter ner till vattnet, det är en sträcka vi går dagligen när vi är ute på hundpromenad. I backen ner började det dyka upp enstaka marshaller som allteftersom blev fler och fler. De ledde mig längs strandpromenaden upp på en klippavsats där utsikten är väldigt fin. Klipporna var fulla av marshaller och på en bänk låg en gigantisk bukett med röda rosor. På vägen dit funderade jag på vad han nu hade hittat på, visst dök tanken på frieri upp men jag slog snabbt bort den, ville ju inte ha för höga förhoppningar. Men så klev han fram ur mörkret, kom fram till mig i sin uniform och gick ner på knä. Han hade en ring och jag kommer knappt ihåg vad han sa men jag log med hela ansiktet och sa Ja!